jag älskar dig inte, jag behöver dig inte, för mig är du luft.
jag förstår inte att du har så svårt att förstå? du fattar inte dom
mest självklara sakerna. men det blir väl så när man gör som
dig. det bästa som hänt mig på länge var då du bestämde dig
för att överge mig, jag fattade inte det då bara. jag mår så jävla
mycket bättre nu. jag har mina stjärnor, och har jag dom, har
jag allt.

jag kommer aldrig att glömma dig, och det vill jag inte heller 
du hade en bra stor del av mitt liv, liksom allt. men innerst inne
känner jag ett hat för dig som jag inte trodde fanns, för allt du
sagt, gjort och inte gjort. allt var fel och du är felande.

lär dig att beté dig så kanske du får ett liv någongång du med
dina dagar är räknade... nu tänka jag skriva någonting jävliiigt
elakt men jag trycket på backspace knappen och håller det för
mig själv istället...