sommar feeling
jag begav mig till min hemby för att skaffa mig lite sommar feeling!
jag möttes av en övergravid katt, man kunde tro att hon skulle föda närsom helst. efter
ett tag höra jag en massa småpip uppifrån hölogen, och självklart låg en annans katts
ungar där, hur söta som hels, dom hade preis öppnat ögonen. sedan bar det iväg mot
hagarna, gasch vad jag saknat dom där två spilivinkerna som stod där. älskade juni och
bullen, vilken lycka. shit vad bullen hade växt. självklart begav jag mig ut på en lång ridtur
först efter en stig i skogen sedan bar det ut på de gröna fällten, full galopp. och ja det var
den bästa kännslan på länge sedan kom gubben själv vandrandes, farfar som jag dock
också saknat enormt mycket. matfors kan DÖ, i sommar ska jag bo i nedansjö. punkt
ett tag höra jag en massa småpip uppifrån hölogen, och självklart låg en annans katts
ungar där, hur söta som hels, dom hade preis öppnat ögonen. sedan bar det iväg mot
hagarna, gasch vad jag saknat dom där två spilivinkerna som stod där. älskade juni och
bullen, vilken lycka. shit vad bullen hade växt. självklart begav jag mig ut på en lång ridtur
först efter en stig i skogen sedan bar det ut på de gröna fällten, full galopp. och ja det var
den bästa kännslan på länge sedan kom gubben själv vandrandes, farfar som jag dock
också saknat enormt mycket. matfors kan DÖ, i sommar ska jag bo i nedansjö. punkt
slut.
men ja självklart så var det inte bara bra minnen som kom upp igen.
tanken på att ingenting kommer bli som förr, inte ens om jag försöker tro det slog mig.
saknade efter personerna jag delat allt med, vart är dom? två av dom kommer jag
nog aldrig se igen. och det var då tanken slog mig igen, är det försent att säga förlåt?
vill jag ens säga förlåt? men ifall jag inte gör de? vem ska jag då dela sommaren med?
jag kan ju inte säga förlåt bara för att jag vill uppleva kännslan som jag nu levt utan så länge?
hästar är en drog
summer time * // w.l
saknade efter personerna jag delat allt med, vart är dom? två av dom kommer jag
nog aldrig se igen. och det var då tanken slog mig igen, är det försent att säga förlåt?
vill jag ens säga förlåt? men ifall jag inte gör de? vem ska jag då dela sommaren med?
jag kan ju inte säga förlåt bara för att jag vill uppleva kännslan som jag nu levt utan så länge?
hästar är en drog
summer time * // w.l
Kommentarer
Trackback
