ETT BLODPROV SENARE
sitter jag här på praktiken och stirrar på mitt fina plåster.
stålt över att jag klarade det, sjukhusbesöket gick ganska
bra, men jag hade nog inte klarat det utan mathilda. som
ni kanske vet har jag fobi för sprutor. var med om en incident
när jag var liten, och det sitter liksom kvar i huvudet. men äh.
det gick ju bra.
nu är det bara att invänta provsvaren och hoppas på
att jag får någon jävla diagnos någon gång. så att jag slipper
skiten till hösten. våga vägra?
i väntrummet skulle mathilda försöka peppa mig:
- wilma tänk såhär, en gång är ingen gång, två är lika
med noll. så det är bara det tredje provet som räknas
så det blir alltså en spruta. fattar du?
ja hon är inte känd för att vara smart
Kommentarer
Trackback